tisdag 28 juli 2015

Ingen sagobok, men en bok av liv

Idag lyssnade jag på Vägen Genom Bibeln för första gången på länge. Förunderligt nog [eller egentligen inte alls för den som tror på en levande Gud] så talade det mesta direkt till mig, och gav perspektiv till många frågor jag brottats med den senaste veckan. Och igenkänningsfaktorn var så hög så den gick varm. Varje dag behöver jag påminnas om den trofasthet och barmhärtighet som finns och börjar hos Gud. Varje dag.

Jag citerar Curt;
"Och här måste jag bekänna att jag har genom åren nog svikit min uppgift mången gång. Ja, faktiskt så många gånger att det är underligt att Gud inte har kastat mig över bord. Hade jag varit Gud hade jag gett upp Curt Westman [eller Hanna, som jag hörde] för länge, länge sedan. Men Gud har besvarat min trolöshet med sin trofasthet. Han avslöjar vår synd, kallar oss att göra upp och bekänna våra synder och så helar och upprättar han oss.
Att i all vår skröplighet falla är en sak, men att medvetet gå emot vad Guds ord säger, det är något annat. Låt oss aldrig försöka anpassa bibelns budskap efter världens och tidsandans krav. För då sprider vi villfarelse. Men eftersom Gud har ansett oss värdiga, och anförtrott oss evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags, utan för att behaga Gud som prövar våra hjärtan." (1 Tess 2)


"Men Gud har besvarat min trolöshet med sin trofasthet."
Tänk att ha en sådan Skapare!

Avslutar på samma sätt som Curt, med psalm 478:
"Ditt verk är stort men jag är svag, och lätt till jorden böjes.
Mig arme i din tjänst dock tag, om så din kraft upphöjes.

Mig ödmjukhet och kärlek giv, och trohet intill döden.
Och låt mig gå med bud om liv, bland smärtorna och nöden.

Till evig tid jag hör dig till och vill ej mer begära,
så tag mig, led mig, som du vill, ditt namn o Gud till ära."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar