lördag 2 maj 2015

Ibland måste det få smälta en stund

Den här helgen har på många sätt varit välsignad. Samtidigt har den varit tung, då tankarna funnits hos dem som just nu går prövningens vägar. Vad gjorde jag om jag inte hade bönen?

Just nu läser jag flera böcker, och tyvärr eller tack-och-lov (vet inte vilket jag ska välja) är alla sådana som jag måste få smälta och pausa ifrån en stund. Med andra ord går det långsamt med allihop. 

Tre av dem är:
Den jag vill vara, John Ortberg.
Gud är inte auktoritär, Sven Reichmann.
Frukta inte morgondagen - Gud är redan där, Ruth Graham.

Den första har hittills gett alla möjliga reaktioner. Irritation, glädje, ett instämmande och frustration. En tid var det mest frustration, så får se var jag landar när den är klar.
Den andra har varit över förväntan, och gett nästan revolutionerande insikter. Stora ord, men det är nog åt det hållet den lutar för mig.
Den tredje har gett tröst, till de tankar jag nämnde i början. Att få tro på en Gud som tröstar, hur rikt är inte det?

En rosettsjölvar får avsluta detta spretiga inlägg. Såhär kan man se ut en lördagskväll, då man nyss kommit hem från bönehuset och sitter i datarummet och lyssnar på ljudet av dottern som nattas av pappan. 


2 kommentarer:

  1. Min golliga vän!! (smiley me hjärtögon)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåmen höödö gollobollo :)

      Radera