tisdag 17 mars 2015

Han började om

På den senaste tiden har avsnittet om lerkärlet i Jeremia talat till mig från flera olika håll.
Dels i vägen genom bibeln, men också i böckerna Han begynte om igen (Frank Mangs) och Lerkärlet (Risto Santala). Dessa två böcker är några av de få som jag gärna läser flera gånger. Nu var det tydligen dags för dem igen.

Det är Ristos bok jag tänkte skriva lite om, men även Frank Mangs böcker förtjänar egna inlägg.

Lerkärlet består inte av mycket text men den är oerhört givande att läsa. För mig har den talat både tröst och uppmuntran, men också gett tålamod i tider när bönesvaren dröjt. Risto lyckas verkligen med att förklara bilden av lerkärlet i krukmakarens hand, och han gör det enkelt men träffande.


Läs boken (den hittas på google), eller lyssna till Jeremia 18. Eller gör båda. Framförallt om livet just nu är hårt, eller om du luras att tro att Gud är långt borta. Han är det inte. Och Mästarens hand kan börja om igen.

Idag träffades jag av dessa avsnitt ur boken:
  • "Guds öga är i det avseendet märkligt att han ser löften om liv där människan endast ser död och torr jordmån." 
  • "En av lerets grundegenskaper är att det inte kan bära sin egen vikt. Människan är likadan. Mycket få står ut med Guds välsignelser utan att samtidigt bli stolta i sina hjärtan. Vi blir lätt uppblåsta. Då vi inte kan yvas över våra prestationer, stoltserar vi med vår ödmjukhet och andlighet." 

  •  "En av de centralaste läxorna i livet är avsidestagandets läxa." -men- "att vara satt åt sidan innebär inte att bli förkastad. Då vi är som en formlös klump i en vrå av Guds verkstad, betyder inte avsidestagandet att Gud skulle ha förkastat oss. Gud är villig att välsigna oss, han är villig att genast ta oss i sina händer  - men det är vi som behöver tid för att vårt inre skall kunna slå sig till ro och stilla sig så att vi fogar oss i hans vilja."
  • Jesus var tvungen att säga till sin tids fariséer: 'Allt vad de företar sig gör de för att människorna ska lägga märke till dem'. Därför anförtros vi inte heller så ofta större välsignelser från Gud. Om krukmakaren med en gång försöker skapa ett högt kärl, faller det genast ihop på bordet. På samma sätt storknar människan lätt i sin egen viktighet."  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar