torsdag 29 januari 2015

Riket som inte kom

Ojdå, lite orutinerad bloggning här, det räcker visst inte med att bara läsa böckerna om man ska ha en bokblogg. ;)

Har funderat lite vad jag skriva om Riket som inte kom. Det finns så många tankar om den, men de flesta av dem passar bättre i en diskussion än här i bloggen. Boken är i varje fall en självbiografi av Joseph Wilting där han berättar om sitt liv, vad som ledde honom till Jehovas Vittnen och vad som sedan tiotals år senare ledde till frihet i Kristus.

Det fina med boken är att Joseph inte har någon bitter ton gentemot JV, trots den smärta han upplevde att organisationen orsakade honom. Han skriver själv att det var när han mötte Jesus som all bitterhet försvann och han fick nöd för och kärlek till de människor blev kvar.

När det gäller ordet sekt tyckte jag Joseph säger det bra:

Och jag tror att det är just så, "i vår ofullkomlighet har vi en benägenhet att tänka sekteristiskt". Inte bara jehovas vittnen, utan alla människor har den benägenheten, vad den sen fokuserar på kan variera väldigt. Men de flesta av oss vill nog inte kännas vid det. Nutidsmänniskan vill tro sig vara både tolerant och fördomsfri, men hur ofta är vi egentligen det, i och av oss själva?

Det nya jag lärde mig om JV var hurdan toppstyrd organisation det handlar om, och vilken makt och vilket inflytande de lärda i Brooklyn (den trogne och kloke tjänaren vid huvudkontoret) har. Det är de som tolkar bibeln (JV's egna, modifierade översättning) och har den sanna kunskapen om Gud, och genom tidskrifterna (Vakna! och Vakttornet) får vittnena all den kunskap och alla de svar de behöver. (Att själv studera bibeln uppmuntras inte, det viktigaste är att studera JV's litteratur.) Det är beklämmande att läsa hur föränderlig denna kunskap från Brooklyn varit sedan Jehovas Vittnen grundades.

Jag avslutar med två stycken av Joseph som träffade mig, och som jag tror att de flesta kristna behöver påminnas om:



 Boken får 4 av 5 bokmärken.

2 kommentarer: