torsdag 13 augusti 2015

Fest i himlen

Idag är en speciell dag för idag är jag ensam hemma hela dagen, och det har inte hänt på en god stund. Som.Jag.Njuter! Men det var inte det jag skulle skriva om då det gäller fest i himlen. He hee.

Festen tänkte jag på igår då jag och Ebba började dagen med lite dans & musik, och jag vill dela en sång [och förhoppningsvis lite glädje] med er.

"There's only one thing that we're sure about that's gonna make those angels jump and shout: it's when a sinner makes the Lord his choice, that's when the angels rejoice!"
 
  
:)
 

"Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." (Luk 15)

lördag 1 augusti 2015

Förunderlig nåd - Ett i Kristus

Ett tips till dig om du har några minuter och gillar sången Amazing Grace. Se klippet, det är värt det (om du är otålig, spola fram till 2min)!
Vet du vad John Newton, som skrev texten, gjorde innan han blev kristen? Vet du varifrån melodin kommer?
Förunderliga nåd. 
Alla är vi ett i Kristus.



tisdag 28 juli 2015

Ingen sagobok, men en bok av liv

Idag lyssnade jag på Vägen Genom Bibeln för första gången på länge. Förunderligt nog [eller egentligen inte alls för den som tror på en levande Gud] så talade det mesta direkt till mig, och gav perspektiv till många frågor jag brottats med den senaste veckan. Och igenkänningsfaktorn var så hög så den gick varm. Varje dag behöver jag påminnas om den trofasthet och barmhärtighet som finns och börjar hos Gud. Varje dag.

Jag citerar Curt;
"Och här måste jag bekänna att jag har genom åren nog svikit min uppgift mången gång. Ja, faktiskt så många gånger att det är underligt att Gud inte har kastat mig över bord. Hade jag varit Gud hade jag gett upp Curt Westman [eller Hanna, som jag hörde] för länge, länge sedan. Men Gud har besvarat min trolöshet med sin trofasthet. Han avslöjar vår synd, kallar oss att göra upp och bekänna våra synder och så helar och upprättar han oss.
Att i all vår skröplighet falla är en sak, men att medvetet gå emot vad Guds ord säger, det är något annat. Låt oss aldrig försöka anpassa bibelns budskap efter världens och tidsandans krav. För då sprider vi villfarelse. Men eftersom Gud har ansett oss värdiga, och anförtrott oss evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags, utan för att behaga Gud som prövar våra hjärtan." (1 Tess 2)


"Men Gud har besvarat min trolöshet med sin trofasthet."
Tänk att ha en sådan Skapare!

Avslutar på samma sätt som Curt, med psalm 478:
"Ditt verk är stort men jag är svag, och lätt till jorden böjes.
Mig arme i din tjänst dock tag, om så din kraft upphöjes.

Mig ödmjukhet och kärlek giv, och trohet intill döden.
Och låt mig gå med bud om liv, bland smärtorna och nöden.

Till evig tid jag hör dig till och vill ej mer begära,
så tag mig, led mig, som du vill, ditt namn o Gud till ära."

tisdag 30 juni 2015

Laestadianen läser

Flabbar lite åt rubriken, men den får stå kvar i sin lite humoristiska men samtidigt uppriktiga form. Lånade den här boken från bibban idag och det var en sådan bok som berör redan i förorden. 


Har inte kommit så långt ännu, men det finns redan guldkorn att dela. Det är ju Hiljas texter som Nina Åström sjunger på 2 skivor, bl.a. denna fina. Så förväntningar var ju ganska stora, eftersom de där finska sångerna verkligen träffar rätt hos mig.

 Hilja fick uppleva väckelse i sitt liv, och när hon i boken talar om hur ett möte har präglats av en gammaldags læstadiansk väckelseanda är det en längtan i mitt innersta som vaknar. Och jag blir lite förvånad över hur djupt jag berörs av dessa enkla ord. Hon talar om att himlen var närvarande. Och jag grips av det enkla men inte alls självklara, att laestadianismen används för att beskriva något vackert. En vila och en äkthet. 
 
En laestadiansk fridsförening är mitt andliga hem, och jag är uppvuxen där och i karleby svenska församling. Men det har ju inte alltid varit så enkelt, att vara laestadian eller att veta var det andliga hemmet är. Men sedan tänker jag, är det någonsin alltid enkelt? Och därefter tillägger jag med tacksamhet att det andliga hemmet idag är en kär plats. En plats som jag tror jag har fått som gåva.

När Hilja beskriver väckelsen i hennes ungdom är det återigen som om något i mitt inre svarar med ett ja.     ...sitä murtavaa henkeä... sitä, että kirkossakäynnin aikana Jumala puhuu...

Ja, det var väl det jag hade på hjärtat. Avrundar med en sång som när en ny dröm, att lära mig spela dragspel.

måndag 4 maj 2015

Ljuvliga boningar en måndag morgon

Hur ljuvliga är ej dina boningar, Herre Sebaot!
Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, 
min själ och min kropp jublar mot levande Gud. (Ps 84)

Denna morgon lyssnar jag på Livets kilde, en skiva Oslo Gospel Choir. Stillsamma lovsånger som ger glädje en vanlig vardagsmorgon.  Ett tips till dej från Ebba och mej. [Har man lite hår kan man alltid låna lite av mamma.]

lördag 2 maj 2015

Ibland måste det få smälta en stund

Den här helgen har på många sätt varit välsignad. Samtidigt har den varit tung, då tankarna funnits hos dem som just nu går prövningens vägar. Vad gjorde jag om jag inte hade bönen?

Just nu läser jag flera böcker, och tyvärr eller tack-och-lov (vet inte vilket jag ska välja) är alla sådana som jag måste få smälta och pausa ifrån en stund. Med andra ord går det långsamt med allihop. 

Tre av dem är:
Den jag vill vara, John Ortberg.
Gud är inte auktoritär, Sven Reichmann.
Frukta inte morgondagen - Gud är redan där, Ruth Graham.

Den första har hittills gett alla möjliga reaktioner. Irritation, glädje, ett instämmande och frustration. En tid var det mest frustration, så får se var jag landar när den är klar.
Den andra har varit över förväntan, och gett nästan revolutionerande insikter. Stora ord, men det är nog åt det hållet den lutar för mig.
Den tredje har gett tröst, till de tankar jag nämnde i början. Att få tro på en Gud som tröstar, hur rikt är inte det?

En rosettsjölvar får avsluta detta spretiga inlägg. Såhär kan man se ut en lördagskväll, då man nyss kommit hem från bönehuset och sitter i datarummet och lyssnar på ljudet av dottern som nattas av pappan. 


söndag 26 april 2015

Nu är det vår tur

Imorgon är det nationella veterandagen och vad passar då bättre än Veteraanin iltahuuto och boktipset nedan. Jag läste boken ifjol på våren, och det var verkligen gripande läsning. Låt dej inte luras av det enkla omslaget eller att det bara är hemskheter om krig som ingen orkar läsa. Runar kunde skriva, och hans berättelse vittnar om Skaparens beskydd i en av de svåraste tider. (Boken finns på bibban i Kokkola.)

...lapset ja lastemme lapset,
teidän nyt vuoronne on. 
Hoivatkaa, kohta poissa on veljet,
muistakaa, heille kallis ol' maa.
Kertokaa lasten lapsille lauluin,
himmetä ei muistot koskaan saa!
(Veteraanin iltahuuto, Lyssna)